Sessan

Dagens reflektion.  

Idag gick brandlarmet på SVC när jag satt i biblioteket och just skulle komma igång med pluggandet. Oj, så tråkigt, jag fick en halvtimmes extra paus.. ;) Nej, skämt åsido, det intressanta är att ingen tar brandlarm på allvar. Det var ingen övning och ändå var folk totalt ostressade. Vilket i och för sig är bra så slipper man panik.. Men ändå, alla samlade ihop sina saker, tog sina jackor, jag loggade själv ut från datorn, och SEN gick vi ut. Det var folk överallt men långt ifrån alla följde högtalarröstens instruktion om att genast lämna byggnaden då en brand uppstått. Snarare gick folk fram och tillbaka i entrén och verkade inte se på det hela med någon större bekymran.

Det intressantaste är ändå tycker jag, att när det hade gått ett litet tag (det visade sig att det bara var en byggnad som var avstängd och jag satt i en korridor ungefär vid dörren till den) att folk, en efter en gick fram och öppnade denna dörr bara för att bli bortmotade av en vaktmästare. Trots en ansenlig mängd människor på områden som uppenbarligen inte passerade genom dörren. Och framför allt trots att det fortfarande ringde och blinkade på andra sidan dörren. Vad får människor, en efter en, att vilja öppna och gå genom en dörr där det ljuder ett skrällande larm om brand?

Jag tyckte detta var fascinerande. Tydligen tar folk för givet att det inte är nån fara, för att erfarenheten säger att det inte brinner på riktigt. Men just det att ignorera det faktum att det är ungefär 100 pers för mycket än vanligt i entrén och dessutom försöka passera genom en dörr till en korridor med larm... Det var inte en person det handlade om. De kom en efter en, de borde till och med ha sett att den framför fick vända.

Anmärkningsvärt.