Sessan

11/3 - Del 3

Sitter på tåget hem från Hudik. Det är alltid lite sentimentalt att lämna mormor. Man vet aldrig om det var sista gången man såg henne. Vi hade en fin stund tillsammans innan jag gick iväg och hon pratade om när hon träffade Hjalmar (morfar). Mormor demade surrogatkaffe i Ljusdal (det var ju krigstider) och morfar som var löjtnant var på väg till Hudik men missade tåget och tog en slurk kaffe i stället. På den vägen var det. Att höra hennes berättelser är alltid lika spännande. Det har blivit en del reflektion över historien under besöket, har fått några häftiga 50/60-talsklänningar och försöker tänka mig in i de situationer hon har burit dem. Jag har bett henne berätta men hon skrattar mest och säger att de är ju så gamla och "jag har ju varit på så många middagar under alla år".

Så nu gör jag sj:s berömda "inre resa" och sitter och filosoferar för mig själv. Ibland är det nog nödvändigt att resa bort, kanske en förutsättning, för att kunna lyfta sin blick och fokus till ett ovanifrånperspektiv och se var man är, var man har varit och var man vill. Det rör sig så mycket framtidstankar i mitt huvud och det är så lätt när man är hemma och igång i sina vanor att missa förmågan att se igenom såpbubblan man befinner sig i och se vad som finns bortanför. Eller att man helt enkelt är rädd för alla valmöjligheter, så är det för mig i alla fall. Det främmande både lockar och skrämmer, det medför nya spännande äventyr men också beslut att ta. Och beslut är ju, som alla som känner mig vet, inte min starkaste sida, haha.. Men jag jobbar på det. Försöker inse att det inte handlar om svartvita sanningar där det finns ett "det perfekta alternativet" som man måste hitta framför alla andra, utan att beslut är en valmöjlighet, ofta ett lyxproblem dessutom, där man själv får välja efter eget tycke. Exempel: om jag reser till Tübingen blir det säkert bra. Om jag väljer Freiburg blir det garanterat också bra, likaså Innsbruck. Så.. det är bara att ansöka och se till att komma iväg. För jag vill ju iväg - och då ska väl ändå inte själva valet vara det som hindrar mig och låser mig kvar hemma?

Nej, ibland är det självklara så svårt. Och även om framtiden behöver viss planering och gårdagen viss eftertanke, så handlar ju ändå livet om att leva i nuet. Och just nu njuter jag av att snön smälter där ute och solen skiner. Och vid sidan av klänningarna har jag fått en helcool handväska av mormor! ..Den kan vara i babykrokodilskinn och alla djurvänner får förlåta mig för det, men nu finns den redan och inte fler krokodiler blir dödade för att jag använder denna närmast antika artefakt som nu kommer tillbaka till Uppsala där den en gång för typ 100 år sen ägdes av min mormors mor!