Paus
Nu åker jag till Göteborg nästan en vecka och tar paus. Det ska bli skönt att njuta av sol och vår där nere, umgås med min kusin och sedan dansa lindy på Swingin' Spring hela helgen. Förutom danslägret ska jag vara ledig tänker jag. Välbehövligt.
För övrigt kan jag rekommendera gangstertema/ "på andra sidan lagen" till temafester - det kan bli sjukt kul. Dynamicus lyckades med sin fest igår - tack Cissi och Brittis, jag menar Boss och Shaggo, för en helkul kväll! ;) Tack Mattis och Kalle för en trevlig efterfest med!
Civilkurage!
Tydligen hade personen i fråga varit besvärlig i en annan vagn och detta pratades det om i min vagn. Det var tydligen väldigt uppseendeväckande tyckte mina medresenärer, som därmed verkade anse att detta måste tillhöra undantagskategorin som tillåter högljutt prat fastän att vi satt i en så kallad "tyst avdelning". Först tänkte jag inte säga något, "välj dina strider" gick som ett mantra på repeat genom mitt huvud. Men dessa alldeles utmärkt välmående övre medelålders personer satt där och snackade skit om stackarn och refererade till honom "som ett djur". Mitt tålamod tröt när en man sa "Ja, sånt där har vi ju inte i norr, det finns ju inte i Sundvall. Det är ensamheten här nere [och nånting mer om tunnelbanor och stockholm]. Det där finns ju inte norr om Daläven. HAHAHA" och fick medhåll av de andra som då skrattade med honom. Då kunde jag inte hålla emot mer och ni skulle sett förvåningen i hans ögon när jag sa nåt i stil med "Men Gud vad fördomsfull du är! Tror du inte det finns alkoholister i Norrland?? Inte norr om Dalälven? Ja, han är säkert skitjobbig att hamna bredvid, men det berättigar inte att ni kan snacka skit om honom hur mycket som helst. Stöd en hemlös-förening i stället för att snacka skit. Han är säkert väldigt besvärlig, men han har det antagligen ganska jobbigt själv."
Ja, tyvärr minns jag inte exakt allt, för mitt hjärta pinnade på i 120, och det var verkligen skitläskigt, men fasen så bra det kändes efteråt. Jag tycker verkligen att det är för bedrövligt att begreppet "hemlös" överhuvudtaget finns, och även om individen har ett stort ansvar för sig själv - självklart - så anser jag väldigt bestämt att samhället gör alldeles för lite för att förändra läget. Läs om bängkäpp. Fasen, samhällets svaga är inte svaga utan skäl liksom. Sen blir jag väldigt störd på såna här människor som bara klagar bakom sina fördomar och skygglappar utan att göra något i stället för att förbättra situationen.
Vill ni göra något litet som ändå hjälper, köp en Situation Stockholm nästa gång ni passerar centralstationen - bakom tidningen finns en bra verksamhet som faktiskt förändrar läget för många hemlösa.
En bra grej i den här situationen var i alla fall att den här fördomsfulle mannen efter några ordväxlingar med mig om vad han sagt eller inte sagt, sen ändå medgav att han nog varit lite "rapid" (snabb på svenska). Tur var också att detta hände precis innan avstigning - skönt! Men jag hoppas verkligen att jag fortsätter att utvecklas till en människa som vågar stå upp för de svaga och som i framtiden inte skulle tveka att göra det även om jag just stigit på en långresa till Göteborg eller nånstans..
ps. SJ:s Tysta avdelningar är kanske det bästa som uppfunnits på senare tid. Go SJ! Och att de inte alltid är helt tysta får nog klassas till kategorin Dagens i-landsproblem *ping*.
Dagens citat
Sanna.. Med såna klockrena citat förtjänar du fler läsare! http://bakall.blogg.se
För övrigt är även jag på väg ut ur en pluggbubbla. Har gjort massa fina insikter sista tiden, jag tror att det var den den där norrlandresan som gjorde att jag lyfte blicken. Och nu är det vår och nystart, och sol och kjolpremiär, och jag ska skära bort hälften av mina engagemang och ta det lugnt och fånga dagen, alla dagar som kommer. Ska börja med att fånga natten.. *trött*
Den inre resan
11/3 - Del 3
Sitter på tåget hem från Hudik. Det är alltid lite sentimentalt att lämna mormor. Man vet aldrig om det var sista gången man såg henne. Vi hade en fin stund tillsammans innan jag gick iväg och hon pratade om när hon träffade Hjalmar (morfar). Mormor demade surrogatkaffe i Ljusdal (det var ju krigstider) och morfar som var löjtnant var på väg till Hudik men missade tåget och tog en slurk kaffe i stället. På den vägen var det. Att höra hennes berättelser är alltid lika spännande. Det har blivit en del reflektion över historien under besöket, har fått några häftiga 50/60-talsklänningar och försöker tänka mig in i de situationer hon har burit dem. Jag har bett henne berätta men hon skrattar mest och säger att de är ju så gamla och "jag har ju varit på så många middagar under alla år".
Så nu gör jag sj:s berömda "inre resa" och sitter och filosoferar för mig själv. Ibland är det nog nödvändigt att resa bort, kanske en förutsättning, för att kunna lyfta sin blick och fokus till ett ovanifrånperspektiv och se var man är, var man har varit och var man vill. Det rör sig så mycket framtidstankar i mitt huvud och det är så lätt när man är hemma och igång i sina vanor att missa förmågan att se igenom såpbubblan man befinner sig i och se vad som finns bortanför. Eller att man helt enkelt är rädd för alla valmöjligheter, så är det för mig i alla fall. Det främmande både lockar och skrämmer, det medför nya spännande äventyr men också beslut att ta. Och beslut är ju, som alla som känner mig vet, inte min starkaste sida, haha.. Men jag jobbar på det. Försöker inse att det inte handlar om svartvita sanningar där det finns ett "det perfekta alternativet" som man måste hitta framför alla andra, utan att beslut är en valmöjlighet, ofta ett lyxproblem dessutom, där man själv får välja efter eget tycke. Exempel: om jag reser till Tübingen blir det säkert bra. Om jag väljer Freiburg blir det garanterat också bra, likaså Innsbruck. Så.. det är bara att ansöka och se till att komma iväg. För jag vill ju iväg - och då ska väl ändå inte själva valet vara det som hindrar mig och låser mig kvar hemma?
Nej, ibland är det självklara så svårt. Och även om framtiden behöver viss planering och gårdagen viss eftertanke, så handlar ju ändå livet om att leva i nuet. Och just nu njuter jag av att snön smälter där ute och solen skiner. Och vid sidan av klänningarna har jag fått en helcool handväska av mormor! ..Den kan vara i babykrokodilskinn och alla djurvänner får förlåta mig för det, men nu finns den redan och inte fler krokodiler blir dödade för att jag använder denna närmast antika artefakt som nu kommer tillbaka till Uppsala där den en gång för typ 100 år sen ägdes av min mormors mor!
Att växa genom möten
..heter en bok av Kay Pollak som jag själv inte läst, men hört talas om. Denna resa har hittills präglats väldigt mycket av möten och nog har jag blivit lite rikare som människa!
Distanskursen i organisationpsykologi gav möten med helt nya människor och det var otroligt givande. Vi gjorde flera grupparbeten och min lilla grupp arbetade snart upp en egen identitet och stämning - det är verkligen fascinerande med grupper och de tillhörande socialpsykologiska processerna! En av våra uppgifter var att identifiera vad ledare kan göra för att ge medarbetarna energi, och en av sakerna vi kom fram till var att jobba för att skapa en heterogen grupp. Det vill säga, aktivt sträva efter att hitta personer med olikheter och stimulera till att ta vara på olika kompetenser. Ganska snart insåg vi att det faktum att olikheter berikar inte bara är en myt, utan kände oss själva väldigt träffade, då vi fyra kvinnor i olika åldrar, från olika platser och med olika bakgrund och livssituationer kände att vi blev väldigt stimulerade av mötet med varandra. Tack Bodil, Marika och Trina för bra teamwork! :)
När jag lämnat Östersund och bytte från tåg till buss i Ljusdal såg jag en kvinna med Kay Pollaks bok i handen och var tvungen att kommentera att jag tyckte det verkade som en spännande bok. Vi började prata och det visade sig att denna kvinna, Anna, hade sett mig på tåget från Sundsvall till Östersund dagen innan! (Hur stora är oddsen??) Vi hade ju massor att prata om och pratade hela resan till Hudik om chefskap, medarbetare, gruppklimat, organisationsutveckling, coaching, utbildning, människor, möten etc... Också detta var ett otroligt givande möte, med en människa som påstod att jag inspirerade henne (redan på första tågresan, fast vi då inte alls pratade utan jag bara växlade ett par ord med två andra) och som gav mig massa inspiration tillbaka!
Nu är jag tillbaka hos mormor i Hudik och glädjer mig över att jag lyckades tjuva in mig på grannföretagets internet (tack till trådlöst nätverk!). Även att umgås med min mormor är att växa genom att mötas. Ju äldre jag blir, och ju äldre hon blir, så förändras vår relation. Hon är ju en gammal dam med mycket livserfarenhet och hon har mycket att ge. Samtidigt känner jag att jag kan he henne mer, eller kanske på ett annat sätt, nu när jag inte bara är "barnbarn" utan också hjälper henne mer och mer praktiskt och nära, men också att hon kan prata med mig som ung vuxen och inte just barnbarn. Jag vet att hon är jätteglad över att jag är här och att hon verkligen uppskattar det. Och faktiskt, jag känner att jag växer av det. Vi växer båda två i relation till varandra. Det känns fint. :)
Norrland tour
7/3 - Del 1
Jojo. Är på väg norrut nu på en liten turné. Det handlar dock inte om att jag ska sjunga mig fram mellan scenerna (tyvärr, hehe..), utan i stället göra ett antal stopp av olika anledningar i ett par städer i norr. Första ska jag hälsa på mormor i Hudik, sedan hälsa på Jonas i Sundsvall, sedan vidare mot Östersund och delta två dagar i organisationspsykologikursen tillsammans med Brita Stina, sedan tillbaka till mormor över helgen. Sen hem till Uppsala igen. (Jag hävdar att Hudik alltid är Hälsingland, men i det här sammanhanget får det väl räknas som ?norr?.)
I skrivande stund sitter jag på X2000 och tittar ut över ett blaskigt & grådaskigt landskap som inte gör mycket antydan till att våren på något sätt skulle vara på väg. Har laddat med åskjukepiller och åksjukearmband (lika bra att gardera sig, eller hur?) och började skriva på min engelskauppgift, men tröttheten tog överhanden. Efter allt för många dagar i rad med sömnbrist är det nog läge att ta en lång tupplur i eftermiddag hos mormor. Ska bli fint att träffa den lilla gumman, min söt-mormor. J Hon fyller 93 i maj och är stencool.
Jag ser fram emot när det blir lite lugnare på plugg-fronten snart. Min halva av företagsekonomin är slut om en dryg vecka och då borde det bli ganska lugnt med bara distanskursen samt kvällskursen i engelska. Hm.. kanske dags att ta tag i det där slags körkortet..?
Idéerna sprudlar!
Mmm.. Tentan är över och gick till och med bra. :) Så bra och rolig var kursen att jag tror att jag nu åste läsa FEK B.. Mer maknadsföring och organisation - är superkul och dessutom känns det så himla relevant för yrkeslivet som gläntar på dörren. Så... det var kanske inte min sista salstenta trots allt... hehe...
Nu sprudlar idéerna om framtiden, både den nära och den mer avlägsna. Var och flöt idag hos min mentor (läs om denna djupavslappningsmetod på www.sans.se) och samlade tankarna lite. Fick en superbra idé om att mind-mapa min tankeverksamhet, så idag har min kreativa sida fått rejält utlopp i en fin färgkodad mind-map med allt som rör sig i mitt huvud fint temasorterat och med något som ska likna ett självporträtt i mitten. :D
Kreationen sitter nu på min dörr, och som Sanna påpekade är det så smidigt nu när den sitter där och "sorterar" åt mig, att jag behöver ju inte tänka själv alls mer! haha..
Ikväll har jag ätit god middag hos Carl och varit på bio - tack, det var en superbra födelsedagspresent! :)Jag kan rekommendera Departed, den var klart sevärd. DOCK, efter en hel films uppbyggande av vissa antaganden om ett "amerikanskt lyckligt slut" kan man bli besviken.... *mummel...*
På vägen hem från bion mötte jag Sanna och tog med henne hem.. haha.. ;) Kunde något toppa denna trevliga kväll var det detta bidrag: En nära vän att umgås med, en kopp kvällste, några ljus och Stacey Kent i bakgrunden...
Livet är fint. :)