Kvällstur i regn
Det såg jättefint ut...
..sen dök de här molnen upp...
..men efter en häftig upplevelse av paddling i SPÖREGN, klarnade det upp igen. Efter regn kommer sol! :)
Det bästa jag gjort
Ja, det var verkligen en kväll att minnas ikväll. Och så har jag dansat så fötterna nästan blöder känns det som, haha. Men grym kväll var det. Och nu ska jag äta min nattmacka och sen, väldigt snart, somna nöjd och glad för att det var en fantastisk kväll och att jag verkligen hade skitkul!
Att åka på paus
Ja, det är lite klurigt det där. Hur som helst, hade jag det jättebra i min paus-tillvaro i Dalarna. Förutom att ha det most utterly, fabulously, remarkably (och många andra posh upperclass English-adjektiv) helt enkelt jätteroligt tillsammans med Thorbjörn och Magnus, så fick jag även komma ut massa i naturen, bla en härlig utflykt till ett berg och flera skogspromenader, samt uppleva fröjderna i att hugga ved! Och till min stora glädje fick jag dessutom diplom för min insats, närmare bestämt det "Magnus-Thorbjörnska Bragdpriset för en storartad insats inom den mångfacetterade färdigheten vedklyvning" för att jag "med stor iver, ihärdighet och talang lärt sig att hantera klyvyxan i dess olika storlekar och bemästrar numera den höga konsten att med ett slag klyva überstora bamseklabbar, från björk till furu". Hahaha - jättekul ju! Tack Magnus och Thorbjörn för denna fina utmärkelse - jag känner mig ärad! :D
Och inte att glömma så har jag också firat påsken! Ätit mumsgod påskmat, letat påskägg högt och lågt i trädgården, och upplevt den Zimmermanska traditionen att på påskdagens morgon kliva upp typ svintidigt (05.15) för att i tystnad vandra iväg till en källa och där innan solens uppgång dricka av det heliga vattnet, i förhoppning om att bli vacker. :)
Och nu, vill jag fortsätta vara på paus och inte alls ta tag i den där hemtentan som väntar, eller alla jobbiga beslut som måste tas för att administrera sommar och höst. Glass i solen, någon?
Thorbjörn, jag och Jesper
Sara, Thorbjörn, jag och Magnus i utsiktstornet
Fin utsikt från Bispberget
Magnus gjorde ett örhänge av is till mig (för att sedan trycka ner det i kragen - bah!)
Mera paus
Det var så bra för mig att komma bort, och jag mådde så bra av det, så nu åker jag iväg på mera paus. Denna gång till Dalarna med min kompis Thorbjörn och hans kompis Magnus. Jag har inte varit i Dalarna så många gånger så det ska bli spännande! Jag har blivit instruerad att ta med friluftskläder samt hört rykten om tyska påsktraditioner om tidiga morgnar som innebar att man skulle gå tyst till en sjö eller nåt... Thorbjörn..? :)
Hur som helst ska det bli skönt att komma ut i naturen ordentligt. Mera skog. Mera paus. Och dessutom kanske lite kanot med! :D
Paus
Nu åker jag till Göteborg nästan en vecka och tar paus. Det ska bli skönt att njuta av sol och vår där nere, umgås med min kusin och sedan dansa lindy på Swingin' Spring hela helgen. Förutom danslägret ska jag vara ledig tänker jag. Välbehövligt.
För övrigt kan jag rekommendera gangstertema/ "på andra sidan lagen" till temafester - det kan bli sjukt kul. Dynamicus lyckades med sin fest igår - tack Cissi och Brittis, jag menar Boss och Shaggo, för en helkul kväll! ;) Tack Mattis och Kalle för en trevlig efterfest med!
Civilkurage!
Tydligen hade personen i fråga varit besvärlig i en annan vagn och detta pratades det om i min vagn. Det var tydligen väldigt uppseendeväckande tyckte mina medresenärer, som därmed verkade anse att detta måste tillhöra undantagskategorin som tillåter högljutt prat fastän att vi satt i en så kallad "tyst avdelning". Först tänkte jag inte säga något, "välj dina strider" gick som ett mantra på repeat genom mitt huvud. Men dessa alldeles utmärkt välmående övre medelålders personer satt där och snackade skit om stackarn och refererade till honom "som ett djur". Mitt tålamod tröt när en man sa "Ja, sånt där har vi ju inte i norr, det finns ju inte i Sundvall. Det är ensamheten här nere [och nånting mer om tunnelbanor och stockholm]. Det där finns ju inte norr om Daläven. HAHAHA" och fick medhåll av de andra som då skrattade med honom. Då kunde jag inte hålla emot mer och ni skulle sett förvåningen i hans ögon när jag sa nåt i stil med "Men Gud vad fördomsfull du är! Tror du inte det finns alkoholister i Norrland?? Inte norr om Dalälven? Ja, han är säkert skitjobbig att hamna bredvid, men det berättigar inte att ni kan snacka skit om honom hur mycket som helst. Stöd en hemlös-förening i stället för att snacka skit. Han är säkert väldigt besvärlig, men han har det antagligen ganska jobbigt själv."
Ja, tyvärr minns jag inte exakt allt, för mitt hjärta pinnade på i 120, och det var verkligen skitläskigt, men fasen så bra det kändes efteråt. Jag tycker verkligen att det är för bedrövligt att begreppet "hemlös" överhuvudtaget finns, och även om individen har ett stort ansvar för sig själv - självklart - så anser jag väldigt bestämt att samhället gör alldeles för lite för att förändra läget. Läs om bängkäpp. Fasen, samhällets svaga är inte svaga utan skäl liksom. Sen blir jag väldigt störd på såna här människor som bara klagar bakom sina fördomar och skygglappar utan att göra något i stället för att förbättra situationen.
Vill ni göra något litet som ändå hjälper, köp en Situation Stockholm nästa gång ni passerar centralstationen - bakom tidningen finns en bra verksamhet som faktiskt förändrar läget för många hemlösa.
En bra grej i den här situationen var i alla fall att den här fördomsfulle mannen efter några ordväxlingar med mig om vad han sagt eller inte sagt, sen ändå medgav att han nog varit lite "rapid" (snabb på svenska). Tur var också att detta hände precis innan avstigning - skönt! Men jag hoppas verkligen att jag fortsätter att utvecklas till en människa som vågar stå upp för de svaga och som i framtiden inte skulle tveka att göra det även om jag just stigit på en långresa till Göteborg eller nånstans..
ps. SJ:s Tysta avdelningar är kanske det bästa som uppfunnits på senare tid. Go SJ! Och att de inte alltid är helt tysta får nog klassas till kategorin Dagens i-landsproblem *ping*.
Dagens citat
Sanna.. Med såna klockrena citat förtjänar du fler läsare! http://bakall.blogg.se
För övrigt är även jag på väg ut ur en pluggbubbla. Har gjort massa fina insikter sista tiden, jag tror att det var den den där norrlandresan som gjorde att jag lyfte blicken. Och nu är det vår och nystart, och sol och kjolpremiär, och jag ska skära bort hälften av mina engagemang och ta det lugnt och fånga dagen, alla dagar som kommer. Ska börja med att fånga natten.. *trött*
Den inre resan
11/3 - Del 3
Sitter på tåget hem från Hudik. Det är alltid lite sentimentalt att lämna mormor. Man vet aldrig om det var sista gången man såg henne. Vi hade en fin stund tillsammans innan jag gick iväg och hon pratade om när hon träffade Hjalmar (morfar). Mormor demade surrogatkaffe i Ljusdal (det var ju krigstider) och morfar som var löjtnant var på väg till Hudik men missade tåget och tog en slurk kaffe i stället. På den vägen var det. Att höra hennes berättelser är alltid lika spännande. Det har blivit en del reflektion över historien under besöket, har fått några häftiga 50/60-talsklänningar och försöker tänka mig in i de situationer hon har burit dem. Jag har bett henne berätta men hon skrattar mest och säger att de är ju så gamla och "jag har ju varit på så många middagar under alla år".
Så nu gör jag sj:s berömda "inre resa" och sitter och filosoferar för mig själv. Ibland är det nog nödvändigt att resa bort, kanske en förutsättning, för att kunna lyfta sin blick och fokus till ett ovanifrånperspektiv och se var man är, var man har varit och var man vill. Det rör sig så mycket framtidstankar i mitt huvud och det är så lätt när man är hemma och igång i sina vanor att missa förmågan att se igenom såpbubblan man befinner sig i och se vad som finns bortanför. Eller att man helt enkelt är rädd för alla valmöjligheter, så är det för mig i alla fall. Det främmande både lockar och skrämmer, det medför nya spännande äventyr men också beslut att ta. Och beslut är ju, som alla som känner mig vet, inte min starkaste sida, haha.. Men jag jobbar på det. Försöker inse att det inte handlar om svartvita sanningar där det finns ett "det perfekta alternativet" som man måste hitta framför alla andra, utan att beslut är en valmöjlighet, ofta ett lyxproblem dessutom, där man själv får välja efter eget tycke. Exempel: om jag reser till Tübingen blir det säkert bra. Om jag väljer Freiburg blir det garanterat också bra, likaså Innsbruck. Så.. det är bara att ansöka och se till att komma iväg. För jag vill ju iväg - och då ska väl ändå inte själva valet vara det som hindrar mig och låser mig kvar hemma?
Nej, ibland är det självklara så svårt. Och även om framtiden behöver viss planering och gårdagen viss eftertanke, så handlar ju ändå livet om att leva i nuet. Och just nu njuter jag av att snön smälter där ute och solen skiner. Och vid sidan av klänningarna har jag fått en helcool handväska av mormor! ..Den kan vara i babykrokodilskinn och alla djurvänner får förlåta mig för det, men nu finns den redan och inte fler krokodiler blir dödade för att jag använder denna närmast antika artefakt som nu kommer tillbaka till Uppsala där den en gång för typ 100 år sen ägdes av min mormors mor!
Att växa genom möten
..heter en bok av Kay Pollak som jag själv inte läst, men hört talas om. Denna resa har hittills präglats väldigt mycket av möten och nog har jag blivit lite rikare som människa!
Distanskursen i organisationpsykologi gav möten med helt nya människor och det var otroligt givande. Vi gjorde flera grupparbeten och min lilla grupp arbetade snart upp en egen identitet och stämning - det är verkligen fascinerande med grupper och de tillhörande socialpsykologiska processerna! En av våra uppgifter var att identifiera vad ledare kan göra för att ge medarbetarna energi, och en av sakerna vi kom fram till var att jobba för att skapa en heterogen grupp. Det vill säga, aktivt sträva efter att hitta personer med olikheter och stimulera till att ta vara på olika kompetenser. Ganska snart insåg vi att det faktum att olikheter berikar inte bara är en myt, utan kände oss själva väldigt träffade, då vi fyra kvinnor i olika åldrar, från olika platser och med olika bakgrund och livssituationer kände att vi blev väldigt stimulerade av mötet med varandra. Tack Bodil, Marika och Trina för bra teamwork! :)
När jag lämnat Östersund och bytte från tåg till buss i Ljusdal såg jag en kvinna med Kay Pollaks bok i handen och var tvungen att kommentera att jag tyckte det verkade som en spännande bok. Vi började prata och det visade sig att denna kvinna, Anna, hade sett mig på tåget från Sundsvall till Östersund dagen innan! (Hur stora är oddsen??) Vi hade ju massor att prata om och pratade hela resan till Hudik om chefskap, medarbetare, gruppklimat, organisationsutveckling, coaching, utbildning, människor, möten etc... Också detta var ett otroligt givande möte, med en människa som påstod att jag inspirerade henne (redan på första tågresan, fast vi då inte alls pratade utan jag bara växlade ett par ord med två andra) och som gav mig massa inspiration tillbaka!
Nu är jag tillbaka hos mormor i Hudik och glädjer mig över att jag lyckades tjuva in mig på grannföretagets internet (tack till trådlöst nätverk!). Även att umgås med min mormor är att växa genom att mötas. Ju äldre jag blir, och ju äldre hon blir, så förändras vår relation. Hon är ju en gammal dam med mycket livserfarenhet och hon har mycket att ge. Samtidigt känner jag att jag kan he henne mer, eller kanske på ett annat sätt, nu när jag inte bara är "barnbarn" utan också hjälper henne mer och mer praktiskt och nära, men också att hon kan prata med mig som ung vuxen och inte just barnbarn. Jag vet att hon är jätteglad över att jag är här och att hon verkligen uppskattar det. Och faktiskt, jag känner att jag växer av det. Vi växer båda två i relation till varandra. Det känns fint. :)
Norrland tour
7/3 - Del 1
Jojo. Är på väg norrut nu på en liten turné. Det handlar dock inte om att jag ska sjunga mig fram mellan scenerna (tyvärr, hehe..), utan i stället göra ett antal stopp av olika anledningar i ett par städer i norr. Första ska jag hälsa på mormor i Hudik, sedan hälsa på Jonas i Sundsvall, sedan vidare mot Östersund och delta två dagar i organisationspsykologikursen tillsammans med Brita Stina, sedan tillbaka till mormor över helgen. Sen hem till Uppsala igen. (Jag hävdar att Hudik alltid är Hälsingland, men i det här sammanhanget får det väl räknas som ?norr?.)
I skrivande stund sitter jag på X2000 och tittar ut över ett blaskigt & grådaskigt landskap som inte gör mycket antydan till att våren på något sätt skulle vara på väg. Har laddat med åskjukepiller och åksjukearmband (lika bra att gardera sig, eller hur?) och började skriva på min engelskauppgift, men tröttheten tog överhanden. Efter allt för många dagar i rad med sömnbrist är det nog läge att ta en lång tupplur i eftermiddag hos mormor. Ska bli fint att träffa den lilla gumman, min söt-mormor. J Hon fyller 93 i maj och är stencool.
Jag ser fram emot när det blir lite lugnare på plugg-fronten snart. Min halva av företagsekonomin är slut om en dryg vecka och då borde det bli ganska lugnt med bara distanskursen samt kvällskursen i engelska. Hm.. kanske dags att ta tag i det där slags körkortet..?
All my love to Karin!
Grymmast i stan igår kväll var tveklöst Karin Botås på scen med Jonisounds, på Pub 19 (gamla Katalin). Det var en helt fantastisk spelning med "mjuk countrypop med norrländska influenser", och med allt från humoristiskt och klockrent publikfångarsnack om kärlek och semlor till en intensiv känsloupplevelse till den innerliga musiken. Karin med sin fantastiska utstrålning var i sitt esse på scenen och bjöd på både mjukhet och styrka på ett sätt som bara Karin kan. Och den sjukligt grymma röstuppvisningen i Late Night Show var bara ytterligare ett bevis på den stora talang och avancerade röstförmåga hon besitter.
Karin, helt enkelt.. du är bäst. ...Vi måste skynda oss att börja skapa musik tillsammans innan nån himla skivbolagspamp snor dig ifrån mig!
www.myspace.com/jonisounds Go listen people!!
Självklart var Johan, Erik och de andra i bandet också grymma - en superbra spelning med flera talanger helt enkelt! :)
Den bästa födelsedagspresenten
Ja, den här födelsedagen närmar sig ju med stormsteg, två timmar kvar i skrivande stund. Det är ju en stor dag i morgon. Jag kommer att gå in i ett nytt skede, i en ny fas i livet. Så här formulerade min kompis Sofia det så rart i ett mail idag:
Massor av grattiskramar Baby, du tillhör nu enligt statistiska centralbyrån den allt mer populära klassen "yngre medelåldern" (visst ryser du liksom jag enda in i märgen *haha*)
Joråsatteh.. Ändå in i märgen.. ;) Shit, det här kanske borde gå under kategorin "insikt"...
Apropå musik, det hade varit grymt att lägga ut några låtar av ovan nämnda artister så ni kunde få lyssna, men det är ju olagligt. På Billie-sajten är det dock massa mysig musik utan att data-okunniga som jag ens behöver trycka på nånting!
Insikt i mitt liv...
Sjunger - det gör jag. Och jag må vara en stjärna ;), men kombinationen, den jobbar jag fortfarande på. Sången är min nr 1 passion i livet och visst finns det en dröm där; om att bli sångstjärna. Trots att jag utbildar mig på universitetet till att bli något helt annat (vad sjutton gör en personalvetare _egentligen_?) så är det sången som ger mig de stora kickarna. Sången fick en extra boost under hösten då jag och Hasse - otroligt duktig jazzpianist och mycket god vän - bestämde oss för att slå våra musikaliska sinnen ihop och genomföra några gig. Det var så himla kul och lyckat att vi bestämde oss för att spela in några coverlåtar på en demoskiva (vilken för övrigt blev en mycket lyckad julklapp till alla möjliga familjemedlemmar och släktingar). En av låtarna är Darn that dream (Jimmy van Heusen/Edgar de Lange). Efter att ha spritt denna låt lite refererade Elias så gulligt till mig på sin blogg som "Näktergalen från Uppsala" - tusen tack för denna smickrande komplimang. :) (www.fulkultur.blogg.se )
Annars sjunger jag även med GH:s storband SiGHstinska Kapellet, ett himla kul gäng som spelar på danskvällar och större arrangemang. www.sighsten.org är den officiella hemsidan om ni vill veta mer om Sigge!
Men storband är storband och ibland är det skoj med litet band med. Därför tycker jag även att det är roligt att få sjunga i det mindre, relativt nystartade jazzbandet Terje Falck-Ytter. Hehe, nej vi heter inte det, vi heter ingenting ännu men hon som bokade in oss på Pub 19 trodde det eftersom det är basistens namn och tydligen uppstod missförstånd. :) Vi kallar oss än så länge bara för Jambandet, och just det, vi har en spelning - så kom till Pub 19 (gamla Katalin) den 31 maj och lyssna!
Nu är det senaste sångprojektet att jag och Karin B ska slå oss ihop - Karin, tack för att du äntligen frågade! Vi är helt enkelt dreamteam! :) Min och Karins musikaliska historia ihop började i Uppsala Kammarkör för ett antal år sedan och utvecklades under det år vi sjöng tillsammans i SiGHstinska Kapellet. Tyvärr har sötnosen lämnat bandet (och vi saknar dig) men nu har jag alltså återigen fått chansen att skapa musikalisk poesi med henne. Kul! Jag lovar att berätta när vi har vår första spelning. Än så länge klurar vi på artistnamn. :)
Jag tror att that's about it på sångfronten för nuvarande. Lovar att komma med mer insikt i mitt liv och även om allt annat som händer i mitt liv förutom musiken!